fick inlägget här av nedanför av en kompis till mig efter att våldtäkten ägde rum

och de är som de står i texten, våldtäktsmännen får några års fängelse medans

vi offer får leva i vår egna skräck i resten av livet..

Innan den tredje december var jag fortfarande svag, hade ju ändå svår deprission pga andra saker som har hänt men jag trodde aldrig att de kunde bli värre, men tydligen så kunde de det.

jag hatar att vara utsatt, jag hatar att vara jag och ibland hatar jag att leva

- men det finns inget annat å göra än att lära sig att leva med de, vilket jag försöker lära men känns som att jag fortfarande står stilla på samma ställe som alltid.

Vissa dagar är bra, då kan jag skratta på riktigt utan att allt ska vara fejk men tyvärr så är dem flesta dagar bara skit och jag bara känner att jag lika gärna kan ta ett sista andetag..

nej nu ska jag ta och spela lite keyboard och försöka skriva ner nån ny låt <3

GODNATT!