Fan va jag är less på livet just nu. Man tror de finns iaf ett livet hopp men nej då det försvanner ju lika fort som de kommer. Jag kommer aldrig klara de här och de är speciellt inte när jag blir sviken om och om igen. Men dum som jag är så kommer de där lilla hoppet igen och än en gång så får jag en kniv i ryggen.

Men varför gör jag då om dem här misstagen?
är de för att jag är rädd att bli ensam eller är de bara för att jag behöver en bekräftelse på att dem jag kallar mina vänner egentligen inte är de?