and i'm lost for words
Tredje December, jag hatar dig!
När jag vaknar är det ljust i rummet, det måste vara morgon nu. Dennis ligger och håller om mig och jag känner att det rinner längs benet. Jag sliter tag i mina kläder och min mobil, springer till toan och drar ner trosorna. Det är inte flytningar som rinner, det är sperma. Jag slår på telefonen, jag har över 20 missade samtal och minst 30 sms från Viktor.
”KOM UT NU!”
”vad håller du på med, skärp dig nu”
”Fattar du inte vad han är ute efter?!”
”Sigrid, jag menar det. Han är inte en snäll person!”
”Du kommer ångra det här för resten av ditt liv”
Smsen tog aldrig slut, det upprepades hela tiden om vilken dålig människa han var och att jag är korkad som är kvar där.
Jag torkar trosorna, klär på mig och går tillbaka in i rummet igen. Säger något om att jag måste gå. Han sätter sig upp i sängen och flinar åt mig men han säger ingenting. Jag sliter på mig ytterkläderna och springer ut från lägenheten. Det första jag tänker på när jag kommer ut är att ringa Alexander. Jag berättar ingenting om natten utan bara att jag varit där och festat. Vi pratar tills jag kommer hem och han säger ingenting dåligt alls. Han brukar vara lite grinig när jag pratar om andra killar men nu svarade han bara som vanligt tillbaka.
När jag kommer hem smiter jag in på toan direkt. Vill bara duscha av mig allt som hände igår. Vill bara glömma.
När jag kommer ut ur duschen lyser min telefon. Har visst fått ett sms av Alexander.
”Var du blöt i trosorna när du vakna i morse?”
Jag känner hur jag börjar koka av ilska, vad fan har han med det att göra?
Jag knappar in Alexanders nummer och hör hur signalerna går.
”Alexander”
Jag börjar gråta, länge. Med han tyst på andra sidan luren ligger jag på badrumsmattan och gråter. Han säger ingenting, han bara lyssnar.
”Hur kunde du veta?” får jag fram tyst.
”Det är inte första gången han har våldtagit någon”
Den där Dennis
Klockan är runt 5 när han ringer, han med ögonen, han den där perfekta. ”Kom hit vet jag, vi tänker för festa lite hemma hos mig”.
Det är Fredag och äntligen helg. Planen var att sitta hemma hela kvällen men en kväll med honom får man bara inte missa. Nu är jag less på att må dåligt! Jag måste styra upp mitt liv, så är det bara. Jag kan ju inte sitta hemma varje helg och tycka synd om mig själv. Är det någon som kan göra mig glad så är det han.
Jag tar upp telefonen från sängen och knappar in numret till Ida. Är det någon som aldrig tackar nej till fest så är det hon.
”Ja men va kul, vi ses där sen då!”
Jag slår på musik och sätter mig med plattången framför spegeln. Jag måste åtminstone se lite fixad ut, fast inte för mycket. När håret är klart är det de värsta kvar, kläderna! Vad ska jag ha på mig? Jag river ut halva garderoben i hopp om att jag ska hitta nå snyggt att ha på mig. Efter lite om och men blir det en röd rutig skjorta och svarta tights.
När jag kommer fram så är det verkligen lugnt där. Han och Camilla sitter och spelar tv spel medan Robin och Sebbe kör öl spelet. Såklart sätter jag mig i soffan bredvid Dennis och Camilla. Han heter så, han med ögonen, Dennis. Jag formar orden på tungan, Dennis. Det är något med hans ögon. Dem är inte speciella eller något sådär, utan bara vanligt bruna. Men ändå så är det något med dem som gör att jag inte kan slita blicken i från honom. Han märker att jag kollar på honom, han ler.
Han kliver upp från soffan och går fram till en påse på golvet. Han tar upp en öl och kommer fram till mig. Först ger han mig en kram sen sträcker han fram ölen.
Efter en öl och några klunkar sprit känner jag att det kommer bli en toppen kväll.
Vi har kul och skrattar precis hela tiden, jag har nog inte känt en sån här glädje på länge.
Dennis kommer och sätter sig bredvid mig och lägger armen om mig. Tänk att en människa kan förändra ens humör så mycket. Att en person kan ta bort alla hemska tankar för en stund.
När klockan närmar sig 10 börjar alla bli riktigt fulla och det blir jobbigt att vara där. Mer folk har kommit och det börjar verkligen spåra ur. Ida har också kommit men sitter och myser med Robin på andra sidan rummet. Folk börjar skrika och ha sig och jag känner bara att jag vill hem.
Jag viskar till Dennis att jag inte vill vara kvar där längre så han kastar ut alla och själv drar vi med Camilla och Sebbe till hans garage. När vi sitter i garaget drar han något som liknar det Viktor hade, bara att det var färdig rullat i något vitt papper.
Alla tar ett bloss var förutom jag.
När dem tagit några bloss var kollar dem på mig, ”det är väl klart du ska ta lite” säger Dennis ganska allvarligt.
Jag gör som han säger och får en nöjd min tillbaka.
Efter ett tag tar jag upp telefonen och ringer till Viktor. Jag tänker då inte sitta i ett garage och frysa i December. Inom fem minuter är han där och hämtar upp oss. Jag sätter mig där bak bredvid Dennis och han tar min hand och lägger den i sin. Jag känner en klump i magen, om det är av glädje eller sorg det vet jag inte, men tankarna flyger bara omkring.
Vad är det som händer med mig?
Allt svartnar.
- Följ med upp till mig så kan du nyktra till lite.
Dennis hade väckt mig.
Min första tanke är att jag borde åka hem, men det skulle bli sånt liv om mamma skulle känna att jag luktade alkohol. Jag tvekar en stund men säger sedan att jag vill följa med.
Viktor och Camilla kollar på mig med en menande blick och Camilla viskar i mitt öra att jag inte borde vara så korkad.
- Du Sigrid, följ med till mig istället så kan du sova på soffan tills du har nyktrat till. Jag skjutsar hem dig sen.
Viktor kollar på mig i backspegeln, han ser allvarlig ut.
Jag svarar inte och efter en stund plingar det till i telefonen, ”följ inte med honom, vi kan fast åka runt med bilen tills du kan åka hem. Var inte så korkad nu!”
Viktor sitter fortfarande och kollar på mig i backspegeln.
När vi stannar utanför Dennis lägenhet frågar han igen om jag ska följa med. Viktor och Camilla säger båda samtidigt att jag inte ska det men jag ryter till och säger att dem inte har något med det att göra. Jag hoppar ur bilen efter Dennis och smäller igen dörren. Jävla idioter tänker jag.
När vi kommer in till hans rum slår han på någon film. Riktigt dålig är den och jag förstår ingenting.
Dennis klär av sig och går och lägger sig i sängen. Efter en stund kollar han upp på mig och frågar om inte jag också vill komma och lägga mig. Utan tvekan klär jag av mig och lägger mig bredvid honom. Han kramar om mig och smeker mig över ryggen, men blir irriterad av att det plingar till i min telefon.
”Vi står utanför och väntar på dig. SKÄRP DIG NU OCH KOM UT!”
Det var Viktor som skrev.
Jag trycker bort meddelandet och kryper in till Dennis igen.
Telefonen börjar ringa och jag får sms efter sms. Jag sträcker mig efter telefonen och slår av den, kan dem inte bara sluta störa mig.
Dennis fortsätter smekandet från ryggen till magen och upp mot brösten.
Vill jag det här?
Han lägger sig på mig och börjar pussa mig på halsen och ner mot magen. Efter en stund ber jag han sluta, jag vill inte mer.
Rummet börjar snurra och allt blir suddigt, vad är det som händer med mig? Jag har inte ens druckit nå mycket. Efter en stund orkar jag inte hålla uppe ögonen nå mer och somnar.
everything you're running away from is in your head
Det var något med hans ögon. Dem var inte speciella eller något sådär utan bara vanligt bruna, men ändå så var det något med dem som gjorde att jag inte kunde slita blicken i från honom.
Hatad och mest meningslös av dem alla
Första dagen på gymnasiet och jag ser ut som en tönt, hurra för mig. Fel linje, fel vänner, helt fel kläder och absolut helt fel hår! Usch hjälp mig någon.
Första frågan, vad gör jag här?
Andra frågan, vad gör jag här?
Tredje frågan, VAD I HELVETE GÖR JAG HÄR?
Varför tog jag inte chansen, varför flyttade jag inte? Vad gör jag här liksom? Jag passar inte in här, inte med någon.
Brunt lockigt hår, alldeles för smal, ganska så kort, bruna ögon eller ja dom skiftar i grönt, bara helt vanligt tråkiga jeans och en helt vanlig grå tröja, notera att den också är sjukt tråkig.
- Jag tänkte att ni skulle få presentera er själva lite, ja vars kommer ni ifrån, vad vill ni bli och så kan ni lägga till några av era intressen också.
En stor suck kom som en våg över det nya okända klass rummet. Typiskt lärare, ska alltid få en att berätta helt onödiga och värdelösa saker, till helt värdelösa människor som man absolut aldrig någonsin vill lära känna. Jag bryr mig väl inte om den där tjejen i rosa mjukis byxor heller. Och för att tillägga, vem tar på sig ett par rosa mjukis byxor till skolan? GAH jag blir galen, vad fan gör jag här?!
- Ja då var det din tur och du hette....
Hon kollar ner i sitt papper, granskar mig noga och
- Sigrid heter jag.
- Ja just precis.
Pft som om hon visste de då. Typiskt lärare, typiskt. Jag fortsätter.
- Jag kommer från Oslo, men har bott här sen jag var sju. Jag vill bli journalist eller hm jag vet inte, kanske hjälpa människor. Mina intressen är att sjunga, skriva och ja.. det var väl det.
Shit jag dör, ”jag kommer från Oslo”, öh vem fan bryr sig liksom. ÅH JAG ÄR EN SÅN LOSER!
En halv timme kvar av den här förbannade första dagen sen går jag hem och gräver min egna grav. Ja, så är det. Värdelösa ointressanta Sigrid ska hem och gräva sin egna grav. Vem skulle ändå bry sig, ”här vilar världens tråkigaste Sigrid, hatad och mest meningslös av dem alla. Besök henne aldrig, ni lär ruttna.”
Min hemlighet
Jag grävde aldrig min egna grav, jag gick hem och grät istället. Det var det jag gjorde, jag gick ut och låtsades ”jovisst, allt är bara bra med mig”, sen gick jag hem och grät. Och så fortsatte det, dag in och dag ut. Aldrig en gråt fri dag för Sigrid inte.
En vecka av skolan hade gått och det kändes lite bättre där faktiskt. Det gick upp för mig att jag faktiskt bara får ta och gilla läget. Jepp, jag är stark! Super woman, jag fixar allt! Haha nej, jag ljög. Det är fortfarande skit.
ALLT ÄR ALLTID SKIT.
Äntligen är det lördag och ingen förbannad skola som kan döda mig idag.
Jag kliver upp ur i sängen, hoppar ner i mina rosa tofflor och knatar in i köket.
- Godmorgon.
Suck
- Hej.
Så var det varje morgon, ”hej jag tror att jag är osynlig så låtsas om som att jag inte finns, tack!”
Det var min mamma som satt där i köket. Vi pratade inte så mycket, eller inte alls faktiskt. Så hade det alltid varit, Sigrid, alltså jag är egentligen adopterad eller nått sånt, jag passar i alla fall inte in i den här familjen, sen var det min lillebror och min lillasyster. Mammas prins och lilla hjärta.
Tankarna flög förbi i mitt huvud medan jag hällde upp mjölk i ett glas och smorde smör på en macka, en bit skinka fick det också bli. Jag tog mitt glas och min macka och smög tillbaka in till rummet igen.
Jag drack upp mjölken i ett svep och slängde mackan. Det var liksom en vane sak att göra så, låtsas som att jag var duktig som åt varje dag. Inte för att någon skulle bry sig ifall jag svalt ihjäl men så fick det bli.
Jag drog fram dagboken jag hade gömt under madrassen och la mig på mage i sängen för att skriva lite.
Kära dagbok, eller nått sånt där annat tråkigt. Nej idag får du vara mitt huvud.
Kära huvud 28 Augusti 2010.
Hon sa god morgon till mig idag, det är två ord mer än igår. När ska hon se mig och när ska hon bry sig? Jag känner mig så sjukt ensam och vet inte vem jag ska prata med.. Jag kan inte hålla det här för mig själv längre, jag måste få hjälp. Jag har en levande varelse i min mage och hur länge den har varit där har jag ingen aning om. Han som gjorde det är äcklig och jag vill aldrig mer se honom igen. Alla kan dra åt helvete. Min bästa vän som ska finnas där för mig, gör inte det så hon kan faktiskt också dra åt helvete.
Allt hon säger om det hela är att jag faktiskt bara är 16 år och absolut inte är redo. Nej jag vet, jag är inte redo men jag vill inget annat än att skaffa en egen familj. Starta om på nytt liksom, få en helt ny början. Istället för att styra upp mitt liv så kan jag skapa ett nytt som är mycket bättre.
Nej jag vet, det funkar inte. Även fast jag inte vill nå annat så är jag inte redo för det här. Jag måste ta bort det och det är nu.
Det knackar på dörren och i hast slänger jag dagboken under madrassen igen. Mamma kommer in och säger något om att städa rummet. Jag hör henne inte riktigt, är fast i mina tankar.
- Mamma, jag är gravid!
- Hur gick det till?
Hur gick det till, ”men mamma, när en kille och tjej har sex så kan man faktiskt bli gravid.”
Nej de sa jag inte.
Jag var tillsammans med Alexander, min bästa vän som jag råkade ha sex med och som av nån konstig anledning blev kär i mig. För att inte förlora honom och för att han var min trygghet så blev jag tillsammans med honom, mm dum i huvudet är jag. Ja som sagt, jag var tillsammans med Alexander, hade varit det i några månader. Inte alls kär och ja dum i huvudet, var otrogen lite till höger och vänster, han har var ju inte heller bättre som gjorde likadant. Aja, jag träffade han, han med dem speciella ögonen. Han jag inte kunde slita blicken ifrån, han som skapade dem där fjärilarna i min mage och han som gjorde att allt var så bra.
Vi gör en lång historia kort:
Snygg kille möter blyg tjej genom några kompisar, festar, blir as full, strular, hamnar på toa, det ena leder till det andra, frågor i huvudet som fick han in den och vad fan hände precis?
Det var början på historian, den fortsätter:
Blyg tjej får ångest, ber om ursäkt till pojkvän, gråter, gråter mer, fick egentligen inte ångest, fortsätter låtsas, fortsätter träffa han med ögonen men alltid på fest, blir mer och mer intresserad och tänker på honom hela tiden.
Sen kommer väl nästa fråga, hur jag kom på att jag faktiskt var gravid. Ja för det första så var det inte jag som kom på det, utan Alexander. Tydligen hade jag bettet mig som ett svin mot honom i några veckor, och inte nog med det så spydde jag som en dåre.
”Vadå magsjuk Sigrid? Är man magsjuk så spyr man väl inte varje dag i flera veckor?”
Han hade rätt jag var inte magsjuk, men ens första tanke är väl inte att man har en bulle i ugnen?
En kväll så skulle i alla fall jag och min bästa vän Ida på fest hos han med dem där ögonen. Alexander hade fixat alkohol till oss så vi var tvungna att ta oss dit först för att hämta det. När vi kom in i hans lägenheten stod han där beredd med ölen i ena handen och något annat i den andra. Jag såg inte riktigt vad det var men tackade för ölen och sträckte fram handen mot påsen.
Han drog fram den andra handen och tryckte ett graviditetstest i ansiktet på mig. Ida mumlade något om att hon måste ringa ett samtal så hon vände ut i farstun igen och stängde igen dörren efter sig.
”Du går ingenstans för än du har kissat på den här” sa Alexander allvarligt.
Jag trodde han skämtade och skrattade till men insåg snabbt att det inte alls var något skämt. Den där blicken i hans ögon hade jag sett förut, eller varje gång han fått reda på att jag gjort något dumt.
Jag slet testet ur handen på honom och stampade in på toan. Skrek något till honom att han var dum i huvudet.
Jag gjorde som han sa, satte mig på toan och kissade på den där förbannade stickan medan jag skummade igenom texten på förpackningen - ”Blir det två röda streck är du gravid, blir det ett rosa streck är det negativt”
När jag hade kissat klart var det bara att vänta, fem minuter stod det på förpackningen men redan några sekunder senare dök det upp två starka röda streck på stickan. Han hade rätt, jag var gravid.
Jag gick ut från toan, slängde testet på honom, skrek och frågade om han var nöjd, drog ölen ur handen på honom och smällde igen dörren framför en chockad Alexander.
Där stod Ida helt förvånad och frågade vad som hade hänt, allt jag fick fram var att jag var gravid och vem som skulle varit pappan hade jag ingen aning om men mest troligt var det idioten som just hade gett mig en påse med öl.
Men det sa jag inte heller till mamma, utan mumlade något om att jag råkade ha oskyddat sex med Alexander, jag har redan ringt ungdoms mottagningen, ska dit nästa vecka, du behöver inte oroa dig.
Sen var det inget mer med det. Jag gick till ungdoms mottagningen, var visst gravid i vecka 13 alltså en vecka till och en abort hade varit omöjlig. Piller abort var redan omöjligt så fick bli att operera eller som man egentligen säger ”suga ut det”.
Oskulden
- Vakna nu, du kommer försent!
Men herregud, kan inte någon få tyst på kärringen. Kan hon inte bara fatta att jag inte bryr mig om den där förbannade skolan? Jag bryr mig inte om något så varför ska hon störa mig som en jävla dåre?
- VAKNA NU!
Mamma står i dörröppningen och kollar på mig men vänder snabbt ut i köket igen när hon ser att jag reagerar. Jag vill inte kliva upp här ifrån, jag vill verkligen inte! Jag vill inte leva, kan ingen fatta det? Tröga idioter.
Jag kliver upp ur sängen med en rejäl suck. Smyger fram till min fula rosa byro och drar fram kläder. Jag hatar rosa så varför har jag ens varit så korkad att jag har tryckt in en rosa ful sak i mitt rum? Jag fattar inte.
Jag drar motvilligt på mig mina kläder. Granskar mig själv i spegeln medan jag gör det. Usch vad ful jag är, så motbjudande och äcklig. Inget fett på kroppen har jag heller. Man kan nog jämföra mig med en 5 åring. ÄCKLIG ÄCKLIG ÄCKLIG!
Hela dagen i skolan går jag och dag drömmer. Drömmer om hur bra allt kommer bli när jag får lämna den här hålan. Jag vill inte bo i en stad vars alla känner alla, eller vars alla vet vem alla är. Jag pallar inte det. Jag orkar inte med alla rykten som lätt sprids här, det är för mycket. “Jaha där kommer Sigrid, den där äckliga jäveln som säljer sig själv för alkohol!”
Jepp, det brukade dem säga efter att jag blev av med oskulden helt ofrivilligt på en fest. Andra skulle kalla det för en våldtäkt, jag säger att jag får skylla mig själv. För vadå våldtäkt? Jag låg där däckad och han var sugen, just go for it liksom!
Det hela började med att jag var ute och festade som vanligt. Vi var hos några killar som min kompis kände och hade ganska trevligt om jag inte minns helt fel. Enda som kanske kändes lite konstigt var väl att vi var 14 och killarna över 23 eller något sånt. Jag skulle egentligen bara dricka tre öl men det gick inte Jocke med på, alltså en av killarna som var där.
Han hämtade öl efter öl och tillslut så minns jag inge mer. Vi förflyttades tydligen också, från en fest och hem till Jocke. Det jag minns är i alla fall att jag låg däckad i hans säng och han kom in för att kolla till mig.
Han frågade hur det var och jag mummlade något om att jag behövde spy. Han följde mig till toan och där satt jag och grina som en dåre och tog spy pauser lite då och då. När jag var klar följde han mig tillbaka till sängen igen. Han la sig bredvid mig och låg och granskade mig. Försiktigt började han att ta på mig lite överallt. Jag kände mig obehaglig med hans händer på min äckliga kropp så jag puttade bort dem, sa att jag inte ville.
Han tog åt sig av det jag sa och slutade. Jag däckade till men vaknade snabbt igen av att han höll på igen fast nu innan för kläderna. Han frågade något om jag var oskuld och om han fick ta den.
“Vadå ta den, varför ska han få ta min oskuld? Jag känner ju inte ens killen.” det var det sista jag tänkte på innan jag däckade igen.
Jag vaknade av en extrem smärta. Jag hade ju för fan sex med killen!
Skrek att han skulle sluta och däckade igen.
När jag vaknade på morgonen var jag naken och hela sängen var ner blodad. Vart fan var mina kläder? Jag letade som en dåre runt i rummet, hittade trosorna bakom skrivbordet, tröjan på en stol, tightsen ihop rullade under sängen och bhn bredvid soffan i vardagsrummet. Någon jävel hade gömt mina kläder.
Jag kastade på mig kläderna och sprang så gott jag kunde ut där ifrån. Promenaden hem kändes som en evighet. I vanliga fall skulle det ha tagit 30 minuter, nu tog det dagar, i alla fall som det kändes.
Nu hade jag förlorat oskulden och folket i stan hade något att prata om. Ryktet spred sig snabbt och tillslut pratade alla om att jag sålde sex för alkohol.
Bort här ifrån det vill jag. Jag känner mig så otroligt ensam. Jag har en familj som inte bryr sig, jag har vänner som man inte kan lita på. Jag hade en som alltid fanns där men han gjorde mig på smällen och var ett svin för det mesta, men ändå den enda som någonsin förstod mig. Vad har jag gjort med mitt liv och vad har jag gjort för att förtjäna det här?
Jag kommer aldrig förstå.
Ett monster som liknar mig
”Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag orkar inte mer!”
Jag känner hur tårarna försöker tryckas ut och klumpen i halsen blir bara värre. Vad gör man när man tappat livslusten, när hoppet inte finns kvar?
”Jag kommer och hämtar dig, kom ut om fem minuter.”
Det blir tyst på andra sidan luren och jag inser att Viktor har lagt på.
Det är sån tur att jag har han, min fina vän. Han som alltid ställer upp, vad det än gäller. Han bryr sig verkligen om mig.
Jag går ut i hallen, drar på mig jackan och skorna och springer ut på parkeringen. Det är kallt ute nu och snön har äntligen lagt sig som ett vitt täcke över marken. Det är redan tre månader sedan aborten och mitten i November, tiden går verkligen fort.
När jag kommer till parkeringen står Viktor redan där och väntar på mig. Jag hoppar in i bilen och där sitter han beredd för att krama mig. Dem där kramarna behövs verkligen ibland, en kram kan liksom göra allt så mycket bättre bara för några sekunder.
Viktor gasar iväg från parkeringen och fortsätter ut mot en skogsväg en bit utan för stan. Jag njuter av musiken som spelas och berättar lite kort om vad som spökar i mitt huvud. Han sitter tyst där bredvid och tar in det jag berättar, han nickar lite ibland för att visa att han fortfarande lyssnar.
Efter ett tag stannar han och slår av bilen. Vi är verkligen mitt i ingenstans och det är helt kolsvart ute.
Han drar fram en påse ur fickan och kollar upp på mig.
- Jag vet vad som gör allt bra! Säger han med ett snett leende.
- Va, är du inte riktigt klok? Utbrister jag i panik.
Påsen han hade i fickan innehöll något som såg ut som tobak.
Han tog fram en pipa ur jackfickan och mosade ner lite från påsen i den och tände sedan på.
- Det är lagligt, säger han medan han tar ett bloss från pipan.
- Lagligt? Frågar jag fundersamt.
- Ja, det syns inte ifall man blir tagen. Det går inte att bevisa ifall man tagit det. Testa vet jag?
Jag tvekar först men ger med mig efter en liten stund. Jag hörde någon i klassen prata om det här om dagen och tydligen så slipper man alla jobbiga tankar för en stund så ja, varför inte.
- Jag tar ett bloss från pipan och hostar till.
Det blev inte bara ett bloss utan hela påsen.
När vi suttit där i en timme vill jag åka hem. Känner en sorts skam i kroppen och känner mig korkad som hade gjort något så dumt. Något jag alltid sagt åt mig själv att hålla mig undan ifrån.
När jag kommer hem sparkar jag av mig skorna och jackan och springer in på badrummet. Jag står och granskar mig själv i spegeln länge. Vem är jag? Vem har jag blivit? Det här är inte jag, det är bara ett monster som liknar mig.
