silence is the most powerful scream.
ligger här och tänker. jag blir galen av allt det här tänkandet! det torterar mig. idag är det exakt 480 dagar sen mitt liv blev så här, alltså ett år, tre månader och 24 dagar sen och det blir aldrig bättre. när ska det bli bra igen? när ska jag kunna glömma och gå vidare? kommer nog aldrig glömma men jag borde väl iaf få lära mig att leva med det? kommer jag kunna acceptera att det har hänt? nä jag vet inte.
min hjärna torterar mig
Jag försöker men jag förlorar varje gång.
jag hatar den här ångesten som ständigt finns inom mig, den oron jag bär på och alla tankar som trycker ner mig.
"ta bort min smärta"
ännu en sömnlös natt. när ska jag få sömnen jag behöver? när jag ska jag bli människa igen?
jag är less på att ligga i den här sängen och låta livet bara passera förbi men jag orkar inte, jag orkar inte kämpa längre för att det ska bli bra. vad jag än gör så ramlar jag tillbaka ner i hålet igen.
det är ett år sen jag slutade blogga här på sidan men nu har jag bestämt mig för att börja igen. jag behöver skriva av mig.
